F.O.A.D

När man är så bitter över livet att man låter det drabba andra runt omkring?
Har ett exempel, kvinna 26 år, okysst och orörd. Bitterheten börjar i 20 års åldern. Vid 21 år börjar hon dra L i kläder. Sen susar det vidare till XXL ganska så snart. Man mår så dåligt så man börjar äta antideppressiva så småningom, och skyller sen viktuppgången på dom, fast man var en XXL flera år innan man började med medicinen. Man blir bitter när man tittar på andra som har kläder i storlekar utan X. När man kikar efter kläder utan X före, men som aldrig passar, och skyller på tillverkaren och sen blir bitter över att det finns dåligt med kläder som passar utan X:et framför.
Man blir bitter när barndomskompisen gifter sig, då måste lillasystern skjutsa hem henne för hon bara gråter och gråter på bröllopet för hon är så bitter över ensamheten.
Det går tillslut så långt att hon gör allt för att jävlas med dom som det går bra för. Letar upp dom på internet, ser vad dom skriver, ringer och skvallrar om allt hon kommer över. Och dom som lyckas i livet, dom blir hon arg på för att dom inte gynnar henne, hon har det ju så svårt!

Hur tänker man då? När man under dom åren som man är bitter, minst 5 år, istället för att söka hjälp eller ta tag i bitterheten, då fortsätter man vara bitter? Man försöker gå ner i vikt genom att springa ett par dagar i veckan, men på helgen belönar man sig med en chipspåse. Istället för exempelvis en fruktsallad. Och så fortsätter bitterheten. Varför bryter man inte det där? Är det en form utav missbruk/beroende, bitterheten?
När man skiter så totalt i alla andra runt omkring, man är ju så bitter så man ser inte det?
Vad kan man som utomstående göra? När man gång på gång drabbas utav personens bitterhet...
Vara snäll går inte, ger man lillfingret så åker hela handen, armen och axeln med. Och bitterheten fortsätter.
Vad gör man?
Och hur tänker en så bitter människa?
Det är dagens frågor...
Bitterhet... Hur man botar det...

Det var så pinsamt, jag förstår inte vitsen.

Tror man på fullaste allvar att livet blir bättre för att man gör sig snyggare med manipulering på bild, när problemet fortfarande finns kvar i verkligheten?
Blir man smalare på riktigt för att man redigerar bort fläsk i photoshop?

Är inte det att lura sig själv? Varför inte ta tag i saken istället?
Det tar ett bra tag att få till en bra redigering - den tiden hade man kunnat använda till att göra något konstruktivt med sitt liv, gått en promenad t.ex.

En sak har jag lärt mig, och fler borde ta efter.
Fula, äckliga Kissie är en vidrig förebild och jag kommer aldrig förstå hur man kan göra allt för att bli som henne.

Vår blogginspiratör t.ex. är en riktig kopia:

Redigerar sig själv till "bättre" utseende, och gör det dåligt.
Åker taxi för att den är rädd för att åka buss och för lat för att gå.
Skryter om hur många läsare den har och inbillar sig att den är populär, när personen i själva verket får läsare för att den är så inihelvete patetisk och skrattretande.

Jag hade skämts ihjäl om jag förnedrat mig själv så som hon gör i sin blogg.

T.ex. skrev hon ett inlägg om att hon vägrar visa sig på badstrand i bikini. I samma inlägg finns - just det, en bikinibild som visar ALLT fläsk och sådant som hon påstod sig inte ville visa på stranden där garanterat ingen lagt märke till henne. Medan hon genom bilden i sin blogg med "1500 läsare" hamnar i fokus och VERKLIGEN blir tittad på.
Vad vill man uppnå med detta?

Och så säger hon att hon hatar sin röst, ändå videobloggar hon och gör något så PINSAMT som att sjunga BARNVISOR med tillgjord röst, falsk sång och läskiga miner, kan det bli värre? Knappast.

För att inte tala om alla gånger hon skrivit att hon ska banta...det är ju nästan det roligaste av allt.

Det håller några timmar sedan har hon klämt i sig fika, skräpmat, tårta och annat äckel...och dessutom fotar hon eländet med bilder som gör att det ser direkt oaptitligt ut....*ryser*

Vidriga jävla människa.

Det har ju varit på tapeten ett tag nu, att det fantastiskt bra (ja, jag är ironisk) programmet "wild kids" med barn, för barn, hade den goda smaken och superba idén att kasta på de små barnen luvor och kedja fast dem i skogen i sann 1800-tals anda.

Och när vi nu ändå är inne på ämnet barn - "Björklund" (någon politiker, och de är ju som de är...) vill införa betyg från 6:e klass, helst 4:e!
Ska inte barnen göra annat än vrålplugga för att få bra betyg? Ska de hetsas ännu mer?
Alla vet ju hur det går till när man kommer i högstadiet och börjar få betyg - det gäller att vara bäst, samtidigt som man inte får plugga för mycket för då är man en tönt, en plugghäst, som ingen vill vara med.

Ska de få dessa krav på sig redan som 10-12 åringar? Vad ÄR det för idioti? Får de dåliga betyg (vilket man lätt kan få på felaktiga grunder, t.ex. att en viss lärare bestämt sig för att inte gilla en viss elev) så mår de dåligt, känner sig värdelösa och drar sig undan.

Är det så vi vill ha det när barnen BEHÖVER sina vänner? Stödet från lärarna i undervisningen? Ska de våga fråga om hjälp, eller kommer de känna att de inte kan fråga eftersom det kanske drar ner betyget om de visar att de inte kan?

Jag skulle vilja sätta politikerna i samma sits som de sätter andra i, andra som inte är som dem!

Jäkla skitpolitik!

...så tänkte jag avhandla ämnet blonderat hår med hemsk utväxt!

Hur kan man tillåta att det går så långt att den skarpa utväxten är decimeterlång?

Jag hade en bekant en gång som hade 50/50...utväxt ner till axlarna och blekt från axlar till nedanför skulderbladen typ, hemskt vackert.

Om man nu är så korkad att man bleker håret (som 99% av de blekta definitivt inte passar i) så kan man väl åtminstone ha vett nog att hålla efter utväxten?

Eller ligger det något i detta med "korkade blondiner"? I bland verkar det onekligen så.

Det är förjävligt!

Tänk 2 långa köer och en väldigt kort.

Den korta kön avverkades snabbt, de långa köerna långsamt.
Varför?

Förmodligen för att i kassan med den korta kön stod en kvinna med invandrarbakgrund och slöja.

Hoppas de som diskriminerade denna kvinna står kvar och stampar i kön fortfarande, själv är jag hemma sedan länge :)

Folk skulle bespara sig så mycket tid och energi om de slutade vara så fördomsfulla!

...samma person som i förra inlägget har även skrivit oerhört förnedrande saker om folk som, i hennes ögon, inte är normala;

"Begåvningshandikappade" och "senildementa".

De "begåvningshandikappade" (bara ordet får mig att rysa!) är "underbara människor" alltså inte individer med egna känslor, tankar, humör...för alla ÄR inte underbara. De är precis som vilka andra som helst, en del ÄR riktiga jävla idioter.

Medan andra är tragiska, och en del är det bara synd om för att samhället driver och jävlas med dem så man blir tårögd, uppgiven, förbannad och annat.

De "dementa" är enligt henne "söta, underbara, mysiga, gulliga"...snälla rara människa! De är sjuka, mår dåligt och vet inte vad de säger/gör. 
Även de är människor och inga jävla krambjörnar eller "objekt" för gullande och dessutom är jag osäker på om man faktiskt får uttala sig om individer boende på ett hem som är lätt att peka ut?

Alla människor har ett eget värde! Varesig de är feta, dementa, Anna Anka, senila, cp-skadade, invalider, modebloggare eller vad som helst.

Det är förjävligt hur folk kan uttrycka sig så förnedrande om människor som inte är som hon!

Att dra alla över en kam och sprida sina äckliga fördomar om dem gör mig illamående.