F.O.A.D

29/7
"eftermiddagsmys": Ett glas vin
kvällsmat: Blomkålsgryta, kassler och potatis (oj!?)
"kvällsmys": 33cl cola, 2 skivor vitt bröd med smör, en jävla massa ost och några sorgliga räkor.
Samt påstådd "räkfrossa"...vet inte om det innebar de 2 stackarna, eller om det var fler - antagligen det senare.

28/7

Fika: Smoothie och morotskaka
Lunch: Hamburgarmeny från Dax
EM: En klubba
Kväll: 3 kinder maxi och en påse OLW Hjärtan

27/7

Frukost: Frallor med smör, ost och Medwurst
kväll: Dubbel Cheeseburgare med läsk och pommes från McD

26/7 
Middag: Pasta Carbonara

25/7 
Korv med bröd

24/7

Rostbiff, potatissallad, baguette
X antal kolagömmor
Tårta
Mer fika

23/7

Fika
En hel subwaymacka - Honeyoat med teryakikyckling, dressing och några få grönsaker, läsk till

22/7

En stor jävla kebab med strips och extrasås

En macka med smör

En jävla massa alkohol

21/7

Subway, igen.

20/7
äta ute
Fika

19/7
Pommes, korv och en stor fet klick beasås

...detta hör egentligen inte hemma här men;

...igår träffade jag en person. En person jag betraktar som kompis, på vilken nivå vet jag inte - men "vanlig" kanske...kompis mot bekant?

Anyway.

Plötsligt kom jag på mig själv med att tänka och känna att jag bara ville krama om personen...och när jag mådde dåligt på kvällen så önskade jag att personen var hos mig så jag slapp vara ensam. Det har hon varit många gånger - men mest när jag mått dåligt fysiskt.

Personen är inte att betrakta som snygg, oerhört söt och rar - men inte snygg enligt "idealet".

Jag hoppas det bara var något tillfälligt skrutt pga känslostorm.
För jag tror och hoppas att jag definitivt inte har några känslor för henne...det vore läskigt. Men jag blir glad av att träffa henne, blir glad av att få sms av henne även om det bara är typ "ok" på en fråga...skumt

Och ja, det är en hon. Och nej, jag är inte lebb. Det har dock känts så här tidigare ett par gånger...och det har nästan gått över varje gång.

Fast jag vet inte vad som skulle hända om det "kom ut" och jag tror definitivt inte att jag VILL veta det heller...jag hoppas som sagt att det är högst tillfälligt.

.

När man är så bitter över livet att man låter det drabba andra runt omkring?
Har ett exempel, kvinna 26 år, okysst och orörd. Bitterheten börjar i 20 års åldern. Vid 21 år börjar hon dra L i kläder. Sen susar det vidare till XXL ganska så snart. Man mår så dåligt så man börjar äta antideppressiva så småningom, och skyller sen viktuppgången på dom, fast man var en XXL flera år innan man började med medicinen. Man blir bitter när man tittar på andra som har kläder i storlekar utan X. När man kikar efter kläder utan X före, men som aldrig passar, och skyller på tillverkaren och sen blir bitter över att det finns dåligt med kläder som passar utan X:et framför.
Man blir bitter när barndomskompisen gifter sig, då måste lillasystern skjutsa hem henne för hon bara gråter och gråter på bröllopet för hon är så bitter över ensamheten.
Det går tillslut så långt att hon gör allt för att jävlas med dom som det går bra för. Letar upp dom på internet, ser vad dom skriver, ringer och skvallrar om allt hon kommer över. Och dom som lyckas i livet, dom blir hon arg på för att dom inte gynnar henne, hon har det ju så svårt!

Hur tänker man då? När man under dom åren som man är bitter, minst 5 år, istället för att söka hjälp eller ta tag i bitterheten, då fortsätter man vara bitter? Man försöker gå ner i vikt genom att springa ett par dagar i veckan, men på helgen belönar man sig med en chipspåse. Istället för exempelvis en fruktsallad. Och så fortsätter bitterheten. Varför bryter man inte det där? Är det en form utav missbruk/beroende, bitterheten?
När man skiter så totalt i alla andra runt omkring, man är ju så bitter så man ser inte det?
Vad kan man som utomstående göra? När man gång på gång drabbas utav personens bitterhet...
Vara snäll går inte, ger man lillfingret så åker hela handen, armen och axeln med. Och bitterheten fortsätter.
Vad gör man?
Och hur tänker en så bitter människa?
Det är dagens frågor...
Bitterhet... Hur man botar det...

Det var så pinsamt, jag förstår inte vitsen.

Tror man på fullaste allvar att livet blir bättre för att man gör sig snyggare med manipulering på bild, när problemet fortfarande finns kvar i verkligheten?
Blir man smalare på riktigt för att man redigerar bort fläsk i photoshop?

Är inte det att lura sig själv? Varför inte ta tag i saken istället?
Det tar ett bra tag att få till en bra redigering - den tiden hade man kunnat använda till att göra något konstruktivt med sitt liv, gått en promenad t.ex.

En sak har jag lärt mig, och fler borde ta efter.
Fula, äckliga Kissie är en vidrig förebild och jag kommer aldrig förstå hur man kan göra allt för att bli som henne.

Vår blogginspiratör t.ex. är en riktig kopia:

Redigerar sig själv till "bättre" utseende, och gör det dåligt.
Åker taxi för att den är rädd för att åka buss och för lat för att gå.
Skryter om hur många läsare den har och inbillar sig att den är populär, när personen i själva verket får läsare för att den är så inihelvete patetisk och skrattretande.

Jag hade skämts ihjäl om jag förnedrat mig själv så som hon gör i sin blogg.

T.ex. skrev hon ett inlägg om att hon vägrar visa sig på badstrand i bikini. I samma inlägg finns - just det, en bikinibild som visar ALLT fläsk och sådant som hon påstod sig inte ville visa på stranden där garanterat ingen lagt märke till henne. Medan hon genom bilden i sin blogg med "1500 läsare" hamnar i fokus och VERKLIGEN blir tittad på.
Vad vill man uppnå med detta?

Och så säger hon att hon hatar sin röst, ändå videobloggar hon och gör något så PINSAMT som att sjunga BARNVISOR med tillgjord röst, falsk sång och läskiga miner, kan det bli värre? Knappast.

För att inte tala om alla gånger hon skrivit att hon ska banta...det är ju nästan det roligaste av allt.

Det håller några timmar sedan har hon klämt i sig fika, skräpmat, tårta och annat äckel...och dessutom fotar hon eländet med bilder som gör att det ser direkt oaptitligt ut....*ryser*

Vidriga jävla människa.

...och sedan dra fram det som "passar".

En sådan har jag stött på allt för många gånger.
Personen säger sig ha fel på än det ena, än det andra.
Hon påstår sig ha inga pengar men när det behövs finns det pengar till lyxkonsumtion. (sekunden senare heter det "jag har inte råd med maaat...buhuu!)

Men det som stör mig allra mest är att personen har snärjt in sig så hårt i sin förbannade offerkofta så hon vet inte ens VAD hennes problem är EGENTLIGEN.

Hon äter fet, slabbig, hårdsmält mat trots magkatarr och "emetofobi" t.ex.
Och det senare ska hon nu få hjälp för tydligen, och det är ju TOPPEN, om man nu HAR de problemen. Det är jag tämligen säker på att hon inte har och jag vet att jag inte är ensam om det.

För rent logiskt borde en människa som är livrädd (dvs fobisk) för att spy inte ens TITTA på sådan sjukt vidrig mat som personen VET att den mår illa av? (man blir ju t.om. illamående av att bara se bilder på sörjan...)
Och dessutom fet, hårdtuggad och hårdsmält mat som är ett HELVETE att få upp t.om. för de som inte är emetofober.

Nä jag tror inte på´t faktiskt. Sorry.

Synd bara att denna någon ska få ta upp resurser från en KBT-terapeut från andra, för ett problem hon inte har. Det är riktigt fult gjort och gör mig så ARG att det leder till ett inlägg här...grrrr. (rätt ner i röda tunnan!)

Kommenterade det men kommentarerna brukar försvinna illa kvickt när det inte passar så jag lägger in det här i stället :) 

Fast jag tror inte du har spyfobi, heller. Vet du varför? Har man det så äter man inte mat man vet att man mår illa av (du verkar ju må illa mer eller mindre varje dag) och definitivt inte sådan hårdsmält och fet mat, en riktig emetofob skulle sky sådan mat som pesten medan du glatt glufsar i dig, lägger ut bilder och sedan "mår jätteilla"...
Det är nog något annat.
Synd att du slösar på resurser som behövs för andra.

Alltså som person verkar hon väldigt mysig och glad, sprallig och så, henne som person kan jag väl egentligen inte klaga på (det kan man nog omöjligt göra om man råkat göra misstaget att titta i Kissies, ett misstag jag begått...tyvärr) men språket!

Hon skriver i regel ganska trevliga inlägg, absolut. MEN hon är en av de hemska "dem-missbrukarna"...uäääh! Stavfel händer så klart, men rena slarvfel och grammatiska fel bör kanske inte förekomma i något som refereras till en av sveriges största bloggar?

Speciellt inte detta vidriga "dem är..." fenomen!

Mår illa!

Bella, no offense men du får gärna bättra dig på den fronten så skulle din blogg bli lite mer läsvänlig.

...sägs det.

Vi på FOAD håller kanske inte riktigt med.

För även OM (inte även fast som folk börjar envisas med) man kanske vill hålla en viss stil eller så, så finns det gränser. Punkt.

Vår blogginspiratör visade t.ex. en oerhört osmickrande bild på sig själv iförd en högst opassande klänning som var allt annat än smickrande på henne.

Inte blev det bättre att detta kombinerades med knallrött läppstift som gav personen ett oerhört konstigt ansiktsuttryck och ansiktsform.
Dessutom ÄR det galet fult när underkläderna syns! (String)trosor långt över byxkanten, bh:ar som sticker fram här och var (banden kan ju vara svåra att dölja dock, men det skadar inte att försöka)

Ponera då att personen glatt gör alla dessa missar, plockar på sig det konstiga ansiktsuttrycket och ansiktsformen samtidigt som klänningen visar ungefär halva bh:n och är så kort så att den visar ungefär allt även nertill...

Och att dessutom glatt fota och lägga ut på bloggen...ser man inte själv vad det är man lägger ut? Man väljer väl ändå bilder som är smickrande för en själv när det handlar om en "egoblogg"?

För, let´s face it, INGEN passar i osmickrande kläder, oavsett hur fina de är i affären! För klänningen var onekligen jättefin, på rätt person! Tyvärr (mest för henne kanske) var hon inte denna "rätta person".

Hon skrev även ett inlägg om hur mycket dyra kläder hon hade när hon var liten, men att de ju "faktiskt var ganska fula" men egentligen borde väl fula dyra kläder vara bättre än fula billiga?
Eller köper man fula kläder för att de är billiga?
För personen har uppenbarligen ingen känsla för egen stil utan klär sig utifrån mode oavsett hur det ser ut på henne.

Dock vill jag tillägga att även kläder som är SKITFULA i butiken kan bli helt underbara på rätt person, och tvärt om som sagt.

Det finns provrum - dags att använda dem kanske? För trivs man inte med resultatet i den lär man inte trivas med resultatet ute heller.
Provrumsspeglar framhäver ju verkligen ALLT man inte vill ska framhävas så man ser ju ganska fort hur bra/dåligt ett plagg sitter.

Nåja, man gör sina egna val här i livet, men då får man stå för dem också och inte gnälla på de som inte håller med.

Jag läser och förfasas över hur mycket språket har förfallit, men det som skrämmer mig allra mest är de som räknas som "vuxna" men skriver som om de vore 12, max.

Förutom det klassiska "dem är..." så används ord som "snyggve" "möms!" "pöss" "kjam" och detta används alltså dagligen i den allt mer utbredda bloggvärlden.
"sjuuukt" går också bra för all del, och då inte som sjuk utan "sjuuukt snygg" typ.

Och sedan alla konstiga stavningar, men då börjar man gå neråt i åldrarna, tack och lov! Jag skulle ALDRIG förlåta folk som räknas som vuxna och använder dessa vidriga förkortningar t.ex.! (Det finns ett inlägg om det, sök och du skall finna!)

Usch nu mår jag illa och har plågat mig själv tillräckligt så nu lägger jag ner för i dag.

Det är Dagens skräp i den Röda tunnan.
Pojkvänner, som medans dom fortfarande är just pojkvänner, stöter på tjejen som du hade en förhållande med innan dig, alltså dom stöter på sina ex medans dom är i ett nytt förhållande.
Vad tycker vi om det då? Jo att det är vidrigt. Över gränsen. Förbi gränsen. Vi ser inte ens dom där borta vid horisonten. För visst har väl dom flesta utav oss lyckats dejta ett riktigt stolpskott. Tillochmed jag har det. Läste faktiskt en blogg om en tjej som just haft en sådan kille, som under ETT HELT ÅR jagade sitt stackars ex. Är det okej? Det är varken okej att utsätta exet för det eller den nya flickvännen för det. Exet känner sig inte trygg eftersom hon vet och får höra utav andra att han åker förbi utanför där hon bor, han spanar efter henne på hennes arbetsplats, han letar upp henne på nätet så han kan skicka meddelanden till henne... Och hur känner sig flickvännen när hon får nys om det? Hon känner sig inte heller trygg i det förhållandet. Så det resulterar bara i två otrygga tjejer.
Stolpskott åker i soptunnan. Snart är den faktiskt full med alla Stolpskott.

Är något som vi på F.O.A.D gillar.

Det innebär att vi kan säga vad vi vill hur vi vill och när vi vill om vem vi vill, så länge vi inte lämnar ut uppgifter om personen i fråga.

Vi kan t.ex. säga att XX är dum i huvudet för att hon använder rosa leggins, röd kjol, gula skor och mintgrön topp och att det är så inihelvete jävla fult att man bara vill spy!

(observera att detta enbart var ett exempel, vi gillar folk som kan vara sig själva och då får de gärna klä sig hur de vill!:))

Det har vi all rätt att göra, och det gör vi.
Men igen, vi namnger ingen, det är inte menat att ni läsare ska kunna känna igen sådant vi skriver rakt av, såvida det inte rör sig om offentliga personer för de får, så att säga, skylla sig själva.

Visst kan det slå fel så att någon vet vem det handlar om, men så kommer det ju att vara vart man än skriver om vad.
Vi känner oss dock rätt säkra på att vi står på rätt sida av lagen eftersom vi aldrig släpper någon identitet.

verkar vara väldigt vanligt förekommande.

Vi tycker inte om folk som hittar på diagnoser och lägger krut på att bli sjukskrivna för just latmasken. Vår favvobloggare är ett typexempel på de som låter latmasken styra dess liv och till den (och er andra i samma sits) vill vi bara säga:

Om du mår så dåligt som du påstår att du gör, skär dig (förlåt, rispar) i armarna och har den ena diagnosen efter den andra så bör du kanske läggas in. Men jag tror inte det är så farligt. 
Att du jobbar så hårt på att bli sjukskriven är för mig en gåta, lägg den energin på att orka jobba i stället. Så gör du hela samhället en tjänst. Vi behöver inte fler sjukskrivna latmaskar som inte jobbar för att de inte orkar.
Lämna sjukskrivningar åt de som behöver dem istället.

Och så var det med det, för få saker i samhället gör oss så förbannade som dessa jävla latmaskar!

Har ni, som vi, tänkt på hur mycket sjukdomar vi människor har? En diagnos är bara en googling bort...

Googlar man på ont i benet kan man ha en livsfarlig blodpropp, fraktur, senskador...när det i själva verket kanske rör sig om en lårkaka, en sträckning eller träningsvärk. (eller att man badat i hundens vattenskål nattetid...)

Googla huvudvärk och inom 5 min har du diagnostiserat dig själv med migrän/hjärnblödning/propp i hjärnan...går du till läkare så har den fel om den inte hittar något på röntgen utan ger diagnos spänningsvärk.

Googla på magvärk och du har allt från cystor, tarmcancer, blindtarmsinflammation...
I stället för det mer troliga magkatarr, gaser, mens/ägglossningsvärk, magsjuka eller laktoskänning.

För att inte tala om alla psykiska diagnoser som google ställer åt en!
Varför gå till läkare/psykolog när google har alla svar?

Fast för vår del tror vi att google gör så att många tror att de är sjukare än vad de är. De googlar och väljer vad som passar dem och sedan tror de stenhårt på det oavsett vad experter kommer fram till.

Det är ju läskigt egentligen, inte konstigt att folk blir sjuka när de googlar och tycker att minsann ALLT stämmer in på dem...

Detta läste jag nyss, är det inte knepigt så säg?

Detta skrämmer mig
En grej jag nog aldrig kommer förstå är hur folk kan tro sig känna en person genom internet. Eller genom en gemensam vän osv. Det är helt sjukt. Jag skulle aldrig kunna säga att jag vet hur en person är genom bara internet, det går inte. Okej att få en inblick i hur en person är, men aldrig kan man veta hur personen egentligen är.
Speciellt inte när det kommer till personliga saker.

Bara för att du är korkad och inte fattar vad du skriver betyder det inte att ingen annan gör det,
Du skriver skit om din familj, din pojkväns systers sambo (eller vad det nu var som sabbade dina sista-april-planer för att du var tvungen att sitta hemma med hunden) gnäller på allt och alla, om hur jääävla synd det är om dig och bla bla bla. ALLT står att läsa både i blogg och på ett visst forum, så om du inte vill att folk ska "tro" saker så ge fan i att skriva en massa dumheter då. 
Det är ju du själv som fläker ut hela ditt "liv" och så bortskämd som du är får du fanimig ta att folk ledsnar på ditt gnäll! Gör något åt det i stället! Tro inte att sjukskrivning är lösningen på ditt problem!
Grrrrr...!

Dessutom är det ett under att inte din pojkvänn och hans familj hittat dina trådar ännu där du skriver saker om dom. Tror du din sambos syster skulle bli glad om hon hittade tråden om aprilplanerna? Tror du resten av den familjen skulle bli glada?
Varför vi vet så mycket är för att du berättar så mycket. Allt behöver man inte berätta. Därför sabbar du för dig själv och folk blir sura på dig. Och ännu surare kommer folk bli när dom läser vad du skrivit om dom.

Dags att växa upp och ta ansvar för sina handlingar, kanske?

...som vi tackar och bockar för! Vi gillar sådant så fortsätt med det!

Hej F.O.A.D!
såg att ni tidigare publicerat ett mail och undrar om ni kan tänka er att göra det igen och därmed ta upp en viktig sak
nämligen: vad är det för fel i huvet på en politiker? 
De verkar leva i nån sorts dimma där det enda de skymtar är MAKT!

De vill till varje pris få fram sina ord och värva, värva.
De får något suddigt forcerat i sina blickar och gör nån konstig rörelse med nacken, ungefär som en religös tok
Jag vill att ni tar upp detta fenomen då jag faktiskt är rädd för dessa galna politiker!
MVH Störtskön-i-stan

Kära störtskön-i-stan!

Det är ett mycket viktigt ämne du ber oss att ta upp och vi gör det gladeligen.
Det du skriver är oerhört skrämmande och vi kan bara hålla med!
Politikerna sitter på sina feta arslen och drar in månadslöner som en "normalinkomsttagare" får på ett helt år, och för vad? Det enda de gör är att förstöra för andra, som inte har det som dem!

De arbetslösa/sjukskrivna SKA jobba till varje pris "det finns ett jobb för alla" heter det, och de som faktiskt inte KAN jobba ska ändå gå i sk. "arbetsträning" eller "praktik" (dvs. slita ut sig och slava gratis) och de som vägrar sitter med arslet i brevlådan - de har inga som helsta rättigheter i samhället!

Från soc får de inte ett öre, f-kassan skrattar dem rakt upp i ansiktet och vad blir kvar? Nada. Möjligtvis att de kan låta sig bli försörjda av kyrkan eller sina närmaste - vilket måste kännas oerhört förnedrande!

Vi mår illa å deras vägnar för så ska det inte gå till! Sjuka ska inte trampas på - de ska stöttas! Annars blir de aldrig bättre.

Sedan högerpolitiken sattes att styra sverige har allt gått utför.
På sjukvård, barnomsorg, skola, bidrag för utsatta och så vidare ska det dras ner och försvåras.  Men hur tänker de då? Arbetslösheten ökar ju och därmed måste fler leva på bidrag.
Är det inte bättre då att hålla igång verksamheter, få in pengar och minska arbetslösheten (varför sätta friska arbetare på bar backe?)

Monopolen avskaffas, apoteken blir privatägda till stor del och då försvinner all koll på allt tydligen. För den ena apotekskedjan ser inte vad den andra gör, det har vi fått flera uppgifter på.
Och sådant torde i slutändan kunna bli direkt livsfarligt!
Tänk de som är såpass sjuka i sjukdomar som kräver mindre vanliga mediciner? De finns inte att köpa direkt från apoteken, och återigen, den ena kedjan kan inte tala om ifall den andra har, vilket betyder att man som sjuk måste jaga runt runt.

Och vad händer om t.ex. en diabetiker inte får tag i sitt insulin om det blir akut? Eller någon med kraftig allergi som kanske behöver medicin när den befinner sig på stan, och i hopp om att få snabb hjälp dyker in på närmaste apotek, men nej, de har inget. 
"vart kan jag vända mig?" "ingen aning"

1 minut senare faller personen ner medvetslös.

Är det så vi vill ha det?

Är inte de sjuka redan utsatta så det räcker?
De friska och starka, och de som tjänar bra får mer, får allt. De sjuka ska inte ha ett skit - de är inte ens värda mat på bordet.

Och skoleleverna? Som vi skrev om tidigare ska det tydligen införas betyg i lägre ålder, klasserna blir större, obehöriga lärare tas in för de är billigare än de behöriga som det inte finns pengar till och som, rätt gissat, blir arbetslösa.

Sjukvården? Samma där, avdelningar läggs ner, personalbristen är enorm medan personal som både kan och vill jobba får gå hemma. Samtidigt som de som har sina jobb kvar får slita ut sig.
Och dessutom får de skit från patienterna som får vänta länge, länge på att få vård och hjälp.


Politikerna kommer inte ge sig förän de knäckt hela sveriges befolkning, d.v.s. alla som inte är som dem. Alla som inte har en månadsinkomst på minst 50.000, är friska och har någon form av makt.

Hur ska detta sluta, undrar vi?

Frågan är ju om man vill veta...